Processgenererade carcinogener vid förbränning
De flesta farliga ämnen är märkta och identifierade, men det finns också cancerframkallande ämnen som skapas som biprodukt under en arbetsprocess, så kallade processgenererade carcinogener.
Processgenererade carcinogener behöver särskilt uppmärksammas i arbetsmiljöarbetet eftersom de vanligtvis inte är märkta eller nämns i säkerhetsdatabladen, samtidigt som miljontals arbetstagare i Europa dagligen exponeras för dem. En av de processer som bildar cancerframkallande ämnen är förbränning. Förbränning är reaktionen mellan ett bränsle och ett oxidationsmedel som genererar värme. Under förbränningen skapas nya kemiska ämnen från bränslet och oxidationsmedlet, vilket bildar avgaser. Cancerframkallande och andra farliga ämnen som bildas vid förbränning utgör en fara för arbetstagare. Exempel på arbetssituationer där exponering för cancerframkallande ämnen från förbränning förekommer är svetsning (via svetsrök) eller i miljöer med dieselavgaser.
Vilka verksamheter leder till utsläpp från förbränning?
Rök bildas när en metall eller annat material värms upp och dess ångor kondenseras till mycket fina partiklar i luften. Röken kan frigöras vid svetsning, smältning, uppvärmning, bränning, lödning och härdning av ett material. En förbränningsmotor i drift släpper ut kolpartiklar och många andra kemiska ämnen som kan vara cancerframkallande, men exponering kan även ske när motorn är avstängd i utrymmen med ingen eller liten ventilation.
Där risker uppstår
Förbränningsprocesser äger rum i en rad olika industrier såsom vid metallbearbetning, inom bygg- och skeppsvarvsindustri och i transportbranschen. Yrkesexponering av motoravgaser sker bland annat för fordonsmekaniker, lastbilschaufförer, brandmän, byggnadsarbetare och förare av gaffeltruckar. Personer som arbetar med fasta kraftkällor såsom kompressorer och generatorer kan också exponeras, samt arbetstagare som lastar och lossar fartyg eller flygplan, arbetar med olja och gas eller bemannar vägtullar.
Hur många arbetstagare exponeras?
Uppskattningsvis exponeras 3.6 miljoner arbetstagare i Europa för avgaser från dieselmotorer. Dessutom exponeras miljontals arbetstagare i EU för rök som innehåller cancerframkallande metaller som bly, beryllium, kadmium och nickel. Exponering för krom (VI) sker vid svetsning av rostfritt stål, icke-järnlegeringar, kromatbeläggningar och vissa förbrukningsartiklar för svetsning. Antalet personer som exponeras för krom (VI) uppskattas till 900,000 arbetstagare i EU. Svetsning i vissa kadmiumpläterade material eller i plastbeläggningar kan också leda till att giftig rök frigörs.
Faktorer som påverkar exponeringen
Faktorer som påverkar arbetstagarnas exponering för förbränningsrök är typen av process, sammansättningen av det material som förbränns, platsen for arbetet (stor yta eller begränsat utrymme), typ av ventilation (allmän eller forcerad) och arbetsmetoder.
Hälsoeffekter
Källan till det material som förbränns avgör typen av rök och därmed hälsoeffekten. Ämnen som ökar cancerrisken är krom (lunga), nickel (lunga, näsa), kadmium (lunga, njure, prostata), bly (lunga, mage och urinblåsa) och beryllium (lunga). Mer information om hälsoeffekter för specifika cancerframkallande metaller och material finns i faktabladen för enskilda ämnen på webbplatsen för färdplanen om cancerframkallande ämnen.
Vad kan man göra?
Förbränningsrök anses vanligtvis inte vara farliga för människors hälsa, varför man bör ägna extra uppmärksamhet åt medvetenheten om dessa ämnen och vilka åtgärder som finns för att minska exponeringen. Precis som för alla andra kemiska ämnen måste man göra en riskbedömning av de anställdas exponering för förbränningsrök (t.ex. dieselavgaser eller svetsrök). Ställ till exempel följande frågor: släpps rök ut i slutna arbetsutrymmen? Vidtas åtgärder för att minska exponeringen? Rapporterar arbetstagare irriterade ögon eller lungor?
Den bästa lösningen är att minimera röken så nära källan som möjligt genom att förbättra arbetsmetoder och ompröva de tekniker och material som används, t.ex. genom att använda en svetsbrännare med inbyggd rökgasavledning. Om detta inte fungerar bör utsläppen kontrolleras i närheten av källan, till exempel med hjälp av punktutsug. Exempel på verktyg med bra rökavledningssystem finns på https://www.dustfreeworking.tno.nl/.
Andningsskydd, som är utformat för att skydda användaren mot inandning av skadligt damm, rök, ångor eller gaser, bör endast användas som en sista utväg.
